You are currently viewing Carina – tungbascancer, HPV positiv

Carina – tungbascancer, HPV positiv

Jag heter Carina och bor i Göteborg. Jag fick min cancerdiagnos när jag var 55 år.

I november 2019 upptäckte jag, i samband med att jag varit förkyld och hostig några dagar, en knuta under vänster käkvinge. Jag kopplade ihop det med att jag faktiskt varit sjuk och lämnade det därhän. Dagen innan julafton hade knutan inte gått tillbaka och jag fick för mig att gå till min vårdcentral som ligger vägg i vägg med mitt jobb. Det fanns inga tider kvar för dagen och jag hänvisades till att söka akut på kvällsöppen mottagning om jag var orolig. Orolig, jag…. Nä inte speciellt.. Jag har sedan min ungdom haft problem med halsen såsom massor av halsfluss och några halsbölder vilket till slut ledde till att man för ca 15 år sedan opererade bort mina halsmandlar. 

Det dröjde till slutet av januari 2020 innan jag kom mig iväg på ett besök på min vårdcentral, Omtanken i Frölunda, och då hade jag hunnit bli lite orolig och googlat runt en del. Min knuta var fast och orubblig och jag ”visste” redan var det var, trots att läkaren på vårdcentralen tyckte att jag inte skulle ”måla fan på väggen” då han remitterade mig till Öron-, näs-, och halsmottagningen (ÖNH) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Jag fick komma dit inom ett par dagar och där startade man SVF – standardiserat vårdförlopp – vilket innebär snabb utredning. Jag blev väl emottagen av läkaren på ÖNH och han var en erfaren man. Därefter följde röntgen, punktion, operation –  ja allt som behövs för att kunna ställa diagnos.

Det kom svar på att det fanns cancer i min knuta på halsen och att detta var en metastas. Men var gömde sig huvudtumören? Den var lurigare. Vid behandlingskonferensen på Sahlgrenska fick jag diagnosen Tumor Colli, alltså okänd primärtumör, och skulle behandlas med strålning och cellgift.
Som tur var bestämde man sig för att genomföra en ”radical neck” vilket är en utrymning av körtlarna på halsen. Vid den första operationen hittades inget av värde. Man fann 5 metastaser och i samband med operation tog man också ett extra prov i tungbasen. Där hittades den lille luringen och det kändes så skönt! Skönt på det viset att slippa känna att jag skulle strålas mot ett osäkert mål och på en större yta. Min diagnos blev tungbascancer med metastaser, lågdifferentierad skivepitel och HPV positiv.

Jag fick några veckor på mig att läka efter operationen och sedan satte behandlingen med cellgift 6 gånger och strålning 34 gånger. Jag hade trott att jag skulle få panik av den plastmask man måste ha under strålningen men det gick bra. Jag hade också förväntningar på att cellgiftet skulle vara besvärligt men det var för mig precis tvärt om. https://www.cancerfonden.se/om-cancer/behandlingar/stralbehandling

Allt rullade på bra och jag hade satt upp 34 + 6 post-it lappar på mitt kylskåp med en siffra för varje dag. Efter dagens behandlingar kunde jag ta bort en lapp eller två och såg snabbt hur antalet lappar minskade och jag kom närmare och närmare mitt mål – att behandlingen skulle vara klar. Jag tappade min smak ganska tidigt och mitt älskade kaffe smakade saltvatten. Matsituationen var lite jobbig men jag var paniskt rädd för sond (en plastslang i näsan som man får flytande näring genom) och i mitt mindset hade jag en bild av hur jag skulle tvinga i mig mat och dryck och slippa sond. Jag var nära att behöva sond men boostade upp mig dagen innan vägning och lyckades slippa. Jag är evigt tacksam för att jag slapp sonden! 

Gällande själva strålningen och cellgiftsbehandlingen så måste jag säga att det gick över förväntan bra. Jag fick såklart problem de sista dagarna med strålningen som bränt sönder min hud men de värsta hudskadorna kom efter några dagar. Trots stora brännskador så läkte det förvånansvärt snabbt! Cellgiftet hade jag inte ont av utan längtade till varje vecka eftersom jag då fick må bra i några dagar på grund av cortisonet. Jag hade mina cellgiftsbehandlingar på onsdagar och mådde då bra från onsdag till måndag på de mediciner man får i samband med behandlingen. Sedan var det ju bara två dagar kvar innan nästa dos så detta var för mig mycket hanterbart. Under hela behandlingstiden har jag endast mått illa ett par gånger och det måste man ju säga är ok! 

Jag blev klar med min behandling den 2 juni 2020 och det var ju olyckligt med pandemin eftersom jag ville ut och resa. I juli kom jag ändå iväg till Kreta. Det var nästan folktomt och det var underbart att ligga under parasollet med god musik i öronen och känna sig någorlunda normal igen. Många tyckte att jag var en dåre som gav mig iväg under dessa omständigheter och under rådande pandemi. Mitt resonemang var att den bästa medicinen för mig är att min själ får ro, vilket den alltid får på Kreta. 

Jag kom hem i början av augusti och jag började arbeta 25 % i slutet av samma månad. Det gick bra men var lite stressande i mitt jobb som socialsekreterare och jag gick snabbt upp till 50 %. Arbetade så ett tag och utökade till 75 %. Sedan februari 2021 arbetar jag fulltid och har inte en frånvarodag sedan dess och då säger ju facit mig att jag har gjort rätt. 

Tiden sedan behandling och fram till nu har i det stora hela varit ok. Jag har haft en del biverkningar såklart men inte så pass allvarliga att jag inte kunnat leva mitt liv någorlunda normalt och det har inte i någon högre grad påverkat min arbetsförmåga. Visst är jag mer glömsk än innan denna resa men ändå helt ok. 

Under året har jag varit rest till Grekland två gånger och till min stora lycka smakar både mat och vin gott igen. Min smak fluktuerar lite fortfarande men i det stora hela har jag säkert 90 % smak tillbaka! 

Mina nu aktuella planer för framtiden är att jag under två månaders tid till våren ska åka till mitt älskade Kreta och känna på lite mer vardagsliv. Om allt fungerar och jag får vara frisk kan jag se min framtid som en liten gumma som sitter i skuggan och läppjar på en ouzo. Om framtiden har något annat i beredskap för mig så får jag ta det problemet när det kommer. 

Jag anser mig vara botad till dess att motsatsen bevisas. Det som är lite trist är bara det faktum att kontrollerna inte fungerar som det ska. Kanske beror det på Corona? Vet ej men min nyårspresent fick jag igår av en privat ÖNH-läkare som jag anlitat och som sa att allt ser bra ut! Här och nu är allt som det ska och mitt råd till alla är att försöka se det lilla i det stora. När tankar far iväg och man hamnar i en negativ tankespiral ökar ångesten på. Om man väljer sitt fokus så anser i alla fall jag att det underlättar mycket. 

Cancerresan har lett till nya insikter om vad som är viktigt i livet, vilka vänner som betyder något extra, hur viktig ens familj är, hur viktigt det är med kollegor etc. Jag lever nu som singel och min älskade dotter har flyttat till Göteborg och vi bor nära varandra. Jag är nöjd med hur allt utvecklats och jag är tacksam för varje dag. 

Carina Nyman  

(carinanyman@yahoo.se)

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. Ulrika Ring

    Du har varit positiv och öppen med din cancer sedan du fick diagnosen. Jag är glad att det gått bra! Viktigt att få läsa både för vänner och drabbade. TACK för att du delar med dig.. Stora kramar !

    1. Carina Nyman

      Tack för fina ord! Fanns liksom inget val… kan ju aldrig vara tyst och hålla hemligheter annars 😂 så det vore dumt att mörka en sådan sjukdom där man behöver allt stöd man kan få! Dina goda virtuella fredagskramar är ett exempel på att du tänkte på mig varje vecka. Sådana små omtänksamma gester från nära och kära betyder mycket! I sjukdom som den här finns det vänner som drar sig undan och som inte vågar ringa. Fina kommentarer och hejarop på sociala medier är trevligt men också telefonsamtal, kanske ett kort eller privata meddelanden. Inte sådana man får likes för publikt… Jag har fler än en person som troligen inte kommer att finnas med i min framtida telefonbok… Du kommer alltid att stå med! Tack för ditt stöd fina Ullis!

  2. Satu

    Jag läste detta idag då jag var inne o googlade på annat o där var din historia som jag följt irl men det var ändå väldigt fint att läsa dina ord som jag hoppas kan underlätta för andra i liknande situation. Du kämpade på m allt även det som var lite tyngre ibland att bära med stor positivitet och styrka och det beundrade jag dig för under din sjukdomsresa. Det berör mig starkt hur cancervården sköts emellan behandlingar-att man som patient inte får sina uppföljningar, inte blir ringd tillbaka till när man blivit lovad att ingen vill ta ansvar , att man hänvisas fram o tillbaka , så frustrerande det är o jag vet för jag följer det på mer nära än jag egentligen hade velat göra. Hur som helst Carina, du var en och är en riktig fighter när det gäller den resa du genomgått. Jag önskar dig all ljuvlighet du bara kan uppbringa på din resa till Kreta som snart skall till att ske. Stor kram.

  3. Carina

    Hej Satu och tack för dina fina ord! Ja vården har mycket övrigt att önska.. Det är därför ännu viktigare med goda vänner, nära och kära mm som man kan bolla sin frustration med! Tack för ditt stöd både då och nu! Vet att du kämpar med sjukdomen på nära håll och därför än mer beundransvärt att du kan bry dig om andra, inklusive mig, också! Stor kram tillbaka!

Lämna ett svar till Carina Avbryt svar