You are currently viewing Kenneth – tungcancer

Kenneth – tungcancer

Jag blev sjuk 1975 när jag var 28 år. Jag var i Laxå och arbetade på hösten då jag fick ont i höger öra. Sedan fick jag ont i magen och började sluddra när jag hade ätit. Det pågick i 2 veckor. Jag åkte hem en fredag och i helgen låg jag och lyssnade på radion och pratade med min fru om de hälsoproblem jag hade fått. Hon ringde till akuten och frågade och de sa att jag skulle komma dit eftersom det var väldigt lugnt där. 

När jag kom dit skar en öronläkare bort en bit på tungan och skickade den på analys. Jag blev sjukskriven och skulle få svar om 2 veckor. Jag åkte då till Öronmottagningen på Gävle sjukhus. Jag frågade direkt när jag kom in till läkaren om det var cancer? Och det var det – och onkologläkare Norin väntade på mig där. Tyvärr var jag ensam när jag fick beskedet och det ångrade jag mycket. Det var hemskt att få ett sådant besked ensam. Jag hade tungcancer med metastaser i munbotten och lymfkörtlar.

Av honom fick jag veta att jag skulle vara med på en läkarkonferens på Öronkliniken på Uppsala Akademiska Sjukhus kl 8 dagen därpå. När vi kom dit blev jag undersökt av flera läkare och sedan fick jag sätta mig i väntrummet och vänta. Sedan kom Docent Drettner och pratade med mig om vad de kommit fram till. Jag frågade vad jag hade för chans att överleva och då sa han att det var 50 % chans att det var en snabbväxande cancertumör och att det är allvarligt.

Sedan fick jag åka till Gävle för strålning med en koboltkanon. Jag strålades och jul och nyår så det blev en jobbig period med mycket svåra smärtor. Strålningen tog bra på tumören och i januari 1976 blev jag kallad till Öronkliniken i Uppsala för planering av operationen. Den gjordes den 16 februari – dagen efter jag fyllt 29 år. Operationen tog 8 timmar och när jag vaknade var jag mer död än levande. De hade tagit bort hela tungan och munbotten. Min fru fick bo med mig i Uppsala i 6 veckor. Utan henne hade jag inte klarat mig för det var väldigt jobbigt för mig efter operationen.

Hösten 1977 fick jag ett nytt käkben. Benet togs från höften. Man sydde då igen munnen med ståltråd runt de tänder jag hade kvar på vänster sida. Jag fick ha det så i 6 veckor så då kunde jag bara äta flytande föda. När man tog bort ståltråden kunde jag inte gapa alls. Sedan fick jag komma till Specialist tandvården i Uppsala. Där berättade de att Tandläkarhögskolan i Göteborg gör inplantat så jag fick hjälp att komma dit. När jag kom till Göteborg opererade en tandläkare som hette Brånemark in inplantaten. Jag var den första de gjorde ett sådant inplantat på. Efter 8 veckor fick jag en bro fastskruvad på inplantaten på Tandvårdshuset i Gävle.

Under alla de här åren har det varit mycket olika problem och svårigheter som t ex. att lära sig att tala igen, äta, dricka vatten, tandvård och så har jag genomgått diverse plastikkirurgi för att återställa utseendet. Jag har även fått lära mig att kunna äta på restaurang – där äter jag bara sådant som är lätt för mig att äta.

Idag är jag 74 år och trots allt jag varit med om så har jag levt ett bra liv och kunnat arbeta som vanligt.

Kenneth Rubensson

Mail: Rubensson7@gmail.com

Lämna ett svar